Vill du berätta om ditt beslut att studera på konstskola?
Så länge jag kan minnas har skapande varit det som får mig att komma till liv. Min tro på Gud har gjort att en förundran över omvärlden alltid funnits med mig och tänt en iver att skapa. Att gå konstskola var en dröm som tidigt tog plats bland mina dagdrömmar. Men att låta andra se min konst var för mig lika utmanande som att tro på att andra vill lyssna på vad man har att säga och det tog tid för mig att komma dit. Min resa mot att söka till konstskola var lite som att åka spårvagn. Det tog sin tid och det var en del stopp på vägen, men idag är jag glad att det fick ta tid. Alla har sin resa och jag är tacksam för min.
Varför konstskola på distans?
När jag upptäckte att den möjligheten fanns väcktes med en gång en nyfikenhet. Tanken på att skapa från en egen ateljéhörna lockade och det kändes som något som skulle passa mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, utan gick in i utbildningen med en öppenhet. Att studera konst på distans har fungerat överraskande bra. Distansen hjälpte mig att stanna kvar i och njuta av min egen kreativa bubbla, istället för att börja jämföra den med andras. Jag utmanas hela tiden i att hitta vägar tillbaka till det egna drivet, komma på lösningar och dra nytta av min närmiljö och det är otroligt utvecklande. Jag ser mig själv växa varje dag. Jag har blivit ännu mer självständig, självgående och känner en större självtillit i mitt skapande.
Vad har varit betydelsefullt att lära sig?
Att skapandeprocessen är minst lika viktig som verket. Ibland visar den sig vara mer värdefull än verket i sig. Jag har funnit att skapandeprocessen är som en öppen dörr till att lära känna sig själv som konstnär och få en djupare förståelse för sitt konstnärskap. Den är en inbjudan till att göra nya upptäckter både om sig själv och sitt skapande. Det man plockar med sig från processen blir många gånger det som leder till utveckling och en fortsatt väg framåt.
Vad är det roligaste du gjort under året?
Något jag fastnade oväntat mycket för var skulptur. Det var något med att följa ett skulpturalt verk och få se det växa fram som gjorde att jag blev totalt uppslukad. Det blev tydligt för mig hur varje verk har ett eget liv. Jag upptäckte också spänningen i att installera ett skulpturalt verk i en utomhusmiljö. Att flytta verket från ateljén till en ny miljö och få se det komma till liv på ett helt annat sätt gav mersmak. Att lära sig nya uttrycksformer har varit som att lära sig nya konstnärliga språk. Jag känner att jag har fått verktyg för att kunna uttrycka mer av det som finns inom mig.
Hur är kontakten med lärarna?
Lärarna är närvarande, engagerade och intresserar sig för alla elevers konstnärliga arbete. Med sina erfarenheter och sitt seende tillför de saker som uppmuntrar och utmanar oss att komma ännu längre. De förmedlar en tro på oss var och en och visar ett starkt stöd under våra konstnärliga processer. Lärarna är lyhörda för våra behov och snabba med att ta hänsyn till önskemål. De gläds åt framsteg och lyfter fram den utveckling de ser. Jag har fått handledning som har hjälpt mig att skapa på sätt jag inte ens visste att jag var kapabel till. Jag har förvånats över min egen förmåga.
Hur ser du på framtiden efter skolan, hur skulle du vilja fortsätta?
Jag hoppas att dörrar fortsätter öppna sig för mig till att kunna utbilda mig vidare. Jag vill samla på mig fler verktyg och se en ännu större utveckling hos mig själv. Det känns som att jag bara har börjat och jag vill utmanas och upptäcka ännu mer. Min förhoppning är att kunna fördjupa mig i projekt som rör ämnen jag brinner för, såsom min tro, jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Vad vill du säga till den som funderar på att söka till Falkenbergs konstskola?
Satsa och se vad som händer! Jag var själv lite rädd för att söka. Men tanken på att aldrig få reda på vad som kunde ha blivit var i slutändan värre. Det gav sista sparken i rätt riktning.
